Voff

Run husse, run!

Bild från nätet

Sprang en sväng på lunchen (eller sprang...). Sista biten på rundan går ute på Sandgrundsudden. På gräsmattan gick en cool kille med kepan käckt på svaj och byxröva´ långt nere i knävecken. Med sig hade han en mopps (hunden alltså). Nästan helt säker på sorten. Ni vet en sån modell som ser lika ut bakifrån som framifrån. Lös. Trots skyltar om att "Hundar ska hållas kopplade och inte förorena parkområdet". Moppsen såg mig och tänkte nog jippi. Lite fartökning (ok, beror på vad man jämför med). Så moppsen sträckte ut. Jag tänkte. Hälsenorna! Men moppsen löpte med, inga baktankar. Jag stannade och sa åt den vänligen men bestämt  "nu lilla vovven får du nog springa tillbaka till husse". Moppsen kollade på mig med sina mörka ögon, sen på hussen (kvar därborta på gräsmattan). Jag fortsatte löpa. Moppsen efter. Killen börjar löpa. Med ena handen i ett stadigt grepp om brallorna. Jag småspringer och säger strängt till moppsen "spring till husse nu, han ser trött ut". Moppsen ville inte lyssna. Va fan. Tänkte jag. Jag löper på. Inte mitt problem. Moppsen efter. Killen med kepan och brallorna fick sträcka ut. Ordentligt också. Som Carl Lewis (ni som minns). Ropandes hundens namn. Moppsen löpte på ville inte lyssna. Men vart plötsligt trött och stannade. Nöjd tror jag. Lite ombyte på dagliga turen. Busa lite med hussen. Och jag kom helskinnad tillbaka till jobbet. Nöjd och glad efter en fin runda i solen. Och japp. 40 minuter. Vad annars?!

Snipp snapp slut så var sagan slut.

Nu lite fika och ladda för Desperata hemmafruar!

Fridens!