Gamla meriter och nya mål

I bland får jag negativa tankar. Vad hållar jag på med egentligen? Vad ska det vara bra för? Att springa och springa och springa. Varför liksom? I bland är det bra att stanna upp lite. Och reflektera. En aning. Och påminna sig själv. Några dagars snuva kan räcka. Eller då maken som är bortrest och barnen är sjuka så jag inte ens kommer ut med joggingvagnen. Framförallt DÅ inser jag vad jag tycker om det. Att springa. (Och man kan ju alltid köra Lofsans träna-hemma-utan-vikter-pass..., välanvänd här hemma!)

Jag tränar sex dagar i veckan. Och jag tränar för att orka. Orka rodda tre kids. Sömnbrist, matlagnig, plock och allt sånt som hör till... .

Och vad har jag presterat i mina dagar? Gamla meriter. Kan man leva på det? Hmm. Vunnit 10-mila två gånger med Sundsvalls OK. Exakt samma tjejer med i laget. Alla norrlandsfostrade. Har nog aldrig hänt förut! Jag har vunnit JSM i orientering, sprungit JVM. Sprungit tre maror, skidat fem Vasalopp, tre Tjejvasor, cyklat Finnmarksturen, 37.08 på milen, 1.23 på halvmaran. En totalseger i 5-dagars (orientering...).

Gamla goa meriter och fina minnen. Minnen att plocka fram, drömma sig tillbaka. Och berätta för barnen, haha!

Nu då? 40 år. Nä inte riktigt än. Jag fyller 39 nu i maj. Ingen ålder på en häst (eller hur säger man egentligen, är det häst?) Fixar 37 armhävningar på en minut. Två chins (målet är fem). Milen på 40.56 fem månader efter lillasyster kom. Tredje ongen liksom.

Fick en hybrid av maken i födelsedagspresent i fjol (vad menar han?). Vart i alla fall fast, cykeltokig. Köpte en till cykel, en MTB, (kris?) för att träna cykel i skogen då jag ska vara med på AIM i år med bästa Ida. Med en framskjuten placering (läs: tre bästa). För det har hon lovat (haha). Jag ska vara med i VasaStafetten (löptävlingen, som samma Ida räknat på att vi KAN vinna om alla snittar 4.20 per km.) med nio andra grymma tjejer. Har vi typ 30 barn tillsammans? Ska springa Varvet också. Målet är under 1.35 och medalj på brand-sm.

Kanske lider jag av en 40-årskris. Haha! Tant tänker jag då aldrig bli. Det finns så många förtidstanter att det räcker och blir över. Satsar direkt på att bli gumma. Vid 95 typ.

Och jag är mycket medveten om att jag a l d r i g nånsin mer kommer kunna göra 37 på milen eller 1.23 på halvmaran.

Mina mål för 2013 är alltså milen under 40.56 och halvmaran under 1.35. Och lite annat smått och gott.

Ålder är ingen begränsning. Inte ett ongar heller. Inte heller en man som jobbar och reser mycket. Vill man så kan man. Ligga steget före liksom. Kallas p l a n e r i n g.

Blablabla....

Hemmaträning

Träningspolaren

Mest synd om mamman...

Lila trekilos. Det är grejer det!

Välanvänd...

Kidsen...

Det går bra nu...

Snömodd...

Sälen sommar och vinter...