(Det var dans bort i vägen....)
Tösen föddes i Karlstad nolltrefemtiåtta
Och hon lyste som Värmelands sol utan måtta
Hon var liten och näpen och fin
Hennes ögon var vackra och blåa och milda
Och hon kallades redan för blidhetens Hilda
Hennes hår var som nybråkat lin
Hennes ansikte lyste som midsommarns nätter
Hela landskapet log mellan bergen och slätter
Tog den nyfödda Hilda i famn
Och vi tyckte oss höra att klockklang från Kyrkan
Som ett evighetseko från Fädernas dyrkan
Gav sin hyllning till flickungens namn
Och från Vänerens sjö, från den smältande isen
Kom det sällsamma vindar, den vårliga brisen
Gav åt Hilda sitt himmelska ljus
Mitt bland värmländska höjder och stränder som svallar
Med ett löfte om sommar och blomrika vallar
Om de milsvida skogarnas sus.
Farfar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar