Snöyra

Packade ryggan och sprang till jobbet i morse. Bra beslut. Snöyra, isbark(?) på asfalten och brutalt blåsigt. Dumpade väskan på jobbet och sprang 35 minuter till. Helt plötsligt hör jag någon ropa "Hej Annika". Innan jag såg vem det var tänkte jag på två möjliga personer (förutom jag då, haha) som kunde tänkas springa kl 7.15 en snöstormig fredag. Och ja. Jag spikade den. Tog följe några minuter och vi hann avverka en kort resumé av NYC marathon, lite rehab och stundande julfest (fredagsfys före fredagsmys liksom). Nöjd och glad och lite vindpinad i ansiktet stod jag framför datorn igen kl 8.10. Hej och hå!