Oslagbar

Säger som en gammal fd längdhoppare en gång sa. Jag är oslagbar! Kändes nästan så när jag sprang i dag, efter några dagars förkylning.

Förkylningen kändes bra, foten likaså och fantastisk bra musik i örat. Kunde ha fortsatt att springa i timmar kändes det som. Men middagsbestyren väntade och så var jag bajsnödig.

Väl hemma. Smått kaos. Och allt sånt ni vet. Haha. Oslagbar liksom. Poff. Tillbaka till verkligheten (och till den oslagbart bästa familjen! Puss och kram!)



(Premiärlöpning med musik(!))